johannaochcaroline

Vår tripp längst ner östkusten är nu över men vad fin den var! Vi  
campade på världens största sandö, Fraser Island, utforskade  
Brisbane, förundrades över Surers Paradises skyskrapor som ligger  
längst strandkanten och hade lata dagar i Byron Bay.
 
Nu har Caroline landat i Sverige. Jag, Johanna, är kvar i Australien och  
befinner mig för tillfället i Sydney! På måndag far jag till  
söderhavet, närmare bestämmt Fiji där jag stannar i en vecka för  
att sedan fara tillbaks till Sydney och spendera mina sista fyra dagar  
i Sydney!
 
Den 15 maj 12.30 är jag åter i Sverige!
 
 

När jag och Julia först kom till Mooroopna bestämde vi oss för att låtsas att vi var på ett koncentrationsläger, för att klara av att överleva. I bussen till vårt jobb som fruktplockare ute på fälten första dagen sjöng vi "jag vill ha blommig falukorv till lunch mamma", för att hålla skenet uppe, och bestämde att vad som än hände under dagen, hur utmattade vi än var, skulle vi även sjunga på vägen hem. Allt för att hjärntvätta och få de andra plockarna i obalans. Att dagen skulle bli rolig tänkte jag till en början, men den kanslan dog snabbt ut.

Där ute på fälten fanns en kille som hade jobbat med fruktplockning i sju år, som jag tyckte var snäll till en början för han visade hur man skulle tömma hinkarna på bästa sätt. Tills han sa att jag skulle springa med hinkarna och samtidigt använda dem som hantlar. Jag skrattade bort det och sa att jag knappt kunde bära dem men skrattet dog ut när jag som gensvar fick, att om jag inte kunde göra det hade jag inte heller något där att göra. Vilkte han i och för sig hade rätt i, för det tog tre dagar innan jag kunde gå normalt igen. Och vårt liv ute på fältet hann ta slut efter fyra timmar.

Trots den hemska dagen höll vi vårt löfte och sjöng i bilen hem. Men det var med släpiga röster, såriga händer och svarta tankar. Att vi tog i när det kom till "jag hatar tomater, och fisken och spenaten..." hade vi all rätt i världen till att göra.
Denna traumatiska dag borde ha satt sina spår och fått mig att hata mitt jobb som tomatpackare ute på landsbygden pågrund av alla hemska minnen, men trots det tycker jag konstigt nog om mitt jobb. Fastän det händer att jag jobbar i femton timmar och inte får se solen under hela dagen (om det nu är sol då förstås för nu börjar regnet att göra uppror och ta över). Nästa vecka är det dock på tiden att ge sig av härifrån för att uppsöka nya äventyr, vilket kommer bli väldigt skönt. Även fast jag kommer sakna mitt jobb en smula.

Sommaren börjar lida mot sitt slut. Det fina vädret har nu ersatts med regn. Vi har en månad kvar i Sydney innan vi börjar vår resa längstmed kusten. Vi skulle uppskatta lite kommentarer så vi vet att ni lever därhemma.

Numera tittar vi åt höger när vi korsar gatan, tycker det är överkomlig med $4 för en liter yoghurt, säger no worries, tycker det är okej att använda thongs på staden och andra saker som skulle vara otänkbara för två månader sedan.

Tro det eller ej men vi har redan varit här i två månader och vår förälskelse är total. Sydney är fantastiskt på nästan alla sätt och vis och de senaste veckorna har tiden gått fruktansvärt fort och det har hänt så mycket saker.

I förrgår var vi i Blue Mountains. Det var fint men inget mer. Storslagen natur. Vi for dit med bil och vi har nu börjat förstå att avstånden här inte är de samma som i Sverige.

Den 26e januari var det Australia day. Omåttligt populär dag här nere. Det skulle vara omöjligt att hålla räkningen på hur många Australiensiska flaggor vi såg. Tidigt på morgonen for vi till Bondi och tittade på the gigant thong race LÄNK! Därefter hade vi BBQ, lyssnade på årets topp 100 låtar på radio som alla andra aussies, umgicks med aussies och allt annat som är just typiskt australiensiskt.

Det var inte bara på Australia Day vi hade BBQ utan det förekommer allt ofta. Det går inte att undvika här nere i BBQns förlovade land.  För ett par dagar sedan var vi just på en sådan på Tamarama för att ta farväl av några vänner som skulle fara iväg från Sydney på nya äventyr.

Ett fenomen här nere som blivit omåttligt populärt är 3D-bio. Av uppenbara skäl var även vi tvungna att testa på det. Med glasögonen på blev upplevelsen bättre men inte så speciell och fantastisk som vi trodde. Snart har dock Alice In Wonderland premiär med just 3D, och gissa om vi kommer att se den!

Tyvärr, säger inte vi men våra konton, är shoppingen här gudomlig. Därför har några molniga dagar spenderats bland Surry Hills secondhand butiker, Paddingtons förbjudna botiquer och citys kedjebutiker. Det har blivit några fynd, dock har vi varit duktiga och hållit hårt i våra slantar.

Av uppenbara skäl har det blivit en del pizza de senaste veckorna då Johanna arbetar sex dagar i veckan. Dock har det även blivit så för Carolines och Julias del eftersom det kryllar av pizzaställen. Nästan värre än i Skövde!

Dock finns det betydligt fler caféer här än hemma. I Bondi Junction finns det ett café som heter Boarders där vi har och kommer spendera mycket tid, särskilt nu då vårt förra internetcafé stängt ner. Boarders är ett café som har hur mycket tidningar, böcker och musik som helst som alla får använda sig av då de slår sig ner för en fika där. De har även trådlöst internet så det kanske inte är så konstigt varför det är vårt favoritcafé?

De kommande dagarna väntar galopplöp på Randwick Rescorse, förhoppningsvis strandhäng, jobb, antagligen BBQ, jakt på Future Festival biljetter, dans, Cricket och andra festligheter. Vad händer i Sverige?

Xoxo

Johanna girl & Carro girl

Strandhäng

Arbete (för Johannas del)

Tårtkalas

Poolhäng

Syndey festival

Det är fruktansvärt varmt i Sydney nu. Men vi älskar det.